Då var det torsdag och ännu en vecka har sprungit iväg. Fan vad tiden går. Jag får panik! Allt jag vill göra i mitt liv kommer jag aldrig hinna med, det är en sak som är klar.

Jag stod i spegeln och upptäckte en rynka jag aldrig lagt märke till förrut, då fick jag verkligen panik kan jag säga! Under denna hjärtskärrande minut tackade jag min gud för att jag fortfarande är rökfri. Konstigt nog är det bara i speglarna på jobbet som jag lägger märke till alla skavanker och förändringar. Där finns det tid att leta fel, det måste vara så. Haha! Fast nu skrev jag ”haha” av ingen anledning alls. Jag är långt i från skratt efter denna observation kan jag lugnt säga.

Mange har sin första dag på nya arbetet idag och jag tänker mycket på honom. Att inte frivilligt skifta väg i karriären är jobbigt och jag hade själv blivit hysterisk misstänker jag. Personligen är jag livrädd för nya saker även om jag tillhör kategorin som har lätt för att komma tillrätta. Jag har alltid haft svårt för att komma in i gruppen bland nya arbetskamrater, mycket för att jag har dåliga erfarenheter. Men det har aldrig påverkat mig eller mitt arbete. Den biten löser sig med tiden, men jag är mycket försiktig.

I Manges fall - som haft samma arbete i elva år men blir uppsagd -  är nog känslorna för nya uppdrag blandade. Jag hoppas allt känns bra för honom och att han snabbt finner sin plats. Han är världens ödmjukaste människa och förtjänar det allra bästa.

I morgon är jag ledig och schemat är fullbokat i vanlig ordning. Min kära bror kommer för att få frissan klirrad, det sista i hallen ska fixas, vi ska på kalas, jag ska fylla Åkes dunkar med vatten, jag måste tvätta och jag hade behövt storhandla. Jag jobbar i helgen och vill röja undan så mycket som möjligt av mina bestyr, detta för att kunna slappna av och koppla bort livet hemma under arbetstid. Det går inte att skjuta upp saker i mitt liv, det hopar sig och går inte att reda ut tillsist. Många gånger (det var ett tag sedan nu) har jag fått sluta tidigare av sådana här anledningar. Tiden räcker inte till om man inte organiserar. Jag är en duktig planerare numera, det får jag ofta höra.

Det är avslutning på brukshundklubben i kväll och jag tycker det är tråkigt. Jag har fått många nya vänner med samma ambition och intressen och det har varit jättebra att byta åsikter med medlemmar som går i samma kurs. Jag hoppas på en återträff i nästa steg som är Allmänlydnad 2. Affes två bästa polare är en Dalmatiner som heter Kerstin och en Dogue de Bordeaux som heter Svea. Varför han valde vänner av det motsatta könet har jag ingen aning om. Eller jo, det har jag. Jag hade nog ett visst inflytande där. ;)

Allt är i övrigt väldigt bra, bättre än någonsin. För första gången på riktigt länge, förmodligen överhuvudtaget, känns allt perfekt. Jag kan inte må bättre.

Över en timmes bloggande idag, jag hoppas ni kan stå ut med det ibland. =)

Det är konstigt vad ett mess, ett samtal eller ett ord kan göra.. <3

Ha det grannt!

Varit med Affe på brukshundklubben idag och jag är riktigt, riktigt stolt. Jag har nog aldrig öst så mycket beröm över honom som jag gjort idag. Jag är så glad för att det går så bra. Det kommer bli en riktigt bra hund, jag är så säker.

Veckan och helgen har varit hektisk. Det har varit mycket med både jobb, möten och hundträning. Jag har inte sovit mycket i natt och är på konstigt humör, men jag vägrade låta humöret gå ut över Affe och träningen idag.  Det är inte Affes fel att matte har en sämre dag. Veckan som kommer ska förhoppningsvis bli lugnare. Ska hoppa in extra för en arbetskamrat imorrn, så den efterlängtade sovmorgonen får vänta till tisdag.

Igår var vi på kalas hos min far som fyllde femtioett. Jag har aldrig varit så glad över att få överlämna en present som då. Anledningen till detta var att jag och Mange varit och handlat alla möjliga sorters kryddiga korvar på ett populärt charkuteri i Näsum. Detta tyckte jag skulle bli en rolig present till min far. Jag la påsen med korvarna i kylen och tanken var att de skulle ligga där tills farsan skulle få dem, men det gick inte. När jag öppnade kylen ett par timmar efter höll jag på att slå en volt baklänges av den häftiga korvosen. Det var som att få en smäll på käften alltså! Haha! Att ha en eller två korvar liggandes i kylen är väl oki, men sex, sju stycken var extremt påfrestande för mitt stackars luktsinne. Jag höll ärligt talat på att spy. Hade jag öppnat ytterdörren i denna veva hade det luktat rökt korv i hela Västano.

Efter överlämnandet av presenten var jag tvungen att varna min kära mor och far för den våldsamma odör jag visste skulle vara ett faktum nästa gång de öppnar kylen. Kan undra hur det gått. ;)

Affe är hos mormor (min mamma) idag och hälsar på. Efter förra träningen var han helt slut och jag garanterade mamma att han skulle vara likadan idag efter träningen, men ett mess av mina kära mor talar för att det är helt tvärtom där hemma nu. Haha! Stackars morsan. Förlåt! ;) Hon som hade en heldag för sig själv idag och så kommer Affe och röjer. Han är nog värre än två spralliga barnbarn när motorn är på högvarv.

Nu är det bara en stund kvar av detta arbetspasset och gissa vad det blir för något att tugga på ikväll? Ja, det var väl inte så svårt att lista ut. Nummer 43 i menyn på restaurang Wing Wah. På namnet att höra förstår ni säkert att det är kinamat jag pratar om. =)

Nä, det finns inte mer att dela med sig av idag.

Tack för din hjälp idag mor! <3

Bye..