Jag känner mig nu redo att dela med mig av saker jag har ett stort behov att skriva om – saker jag inte vill att hela Sveriges befolkning kan ta del av.

Många utav av mina inlägg kommer hädanefter vara låsta, så vill ni ta del av dem måste ni ansöka om lösenord via min mail.

Ni som får läsa mina låsta inlägg, får ta del av en stor del av mitt liv. Jag vill att det ni läser stannar hos er.

Maila mig så hör jag av mig till dig.
storm_varning_3@hotmail.com

/A

….. om det hade varit ett levande väsen, men nu är det inte det. Detta handlar om min dammsugare som vill göra allt annat än tjänstgöra idag. Det finns inget retligare än när slangen åker av gång, på gång, på gång, och hur mycket jag än letar hittar jag inte ens en rulle tejp. Jag blir såååå himla kokt på den så det är sanslöst! Detta innebar nu att jag kastade in skiten i skrubben och lät det förbli smutsigt. Jag bryr mig inte. Dammsugare… Vilka suckers.

Det var det enda jag hade lust att dela med mig av idag.

Träning ikväll, skönt.

Tjingeling!

Det känns att min kropp verkligen vill hit in och skriva av sig, men de sista två försöken har slutat med att jag stänger ner sidan och skiter i det. Det har varit ont om tid, jag har haft ordentligt mycket att göra.

För 40 minuter sedan gick jag av ett nattpass och sitter nu bara och väntar in tiden. Jag har en jävla massa att göra idag. Mitt första projekt är att ta mig in till Bromölla, plocka upp min goda vän Malena och senare hjälpa henne att hitta lite kläder i stan för utgången i helgen. Sen är det Åke, hunden som ska ha träning och ett och annat samtal som måste ringas. Jag skulle behöva ner till läkaren med min arm också. Jag har fruktansvärt ont. I natt när jag jobbade kunde jag inte utföra mina arbetsuppgifter utan att vara på vippen till böl, så ont gör det.

Saken är den att jag haft det precis likadant för 3-4 år sedan och efter en liten utredning och diverse behandlingar (som inte var nödvändiga) kom de då äntligen på att hela jävla kroppen är sned och skadan sitter i ryggmusklerna. Jag fick genomgå något som heter triggerpunktsbehandling – vilket är det värsta jag någonsin varit med om. Nålarna eller den tunna pianosträngen som jag tyckte det såg ut som, skulle tryckas genom huden och in BAK skulderbladet! Fattar ni!? Det var de värsta! Jag sparkade och slog med fötterna och skrek till henne att jag vill fortsätta ha ont. Jag ville verkligen det. Efter avslutad behandling lyckades hon få dit mig ytterligare en gång till, men efter denna gången har jag aldrig visat mig där igen. Jag hoppades på att smärtan skulle ge sig (vilket den gjorde efter andra behandlingen), men nu är det alltså tillbaka efter 3 år. Suck.

Lägenhetsletandet går bra, eller  nej det går inte så bra menar jag letar..!  Har anmält intresse på ett par stycken inne i Bromölla. Det känns sådär, men jag har inte mycket val i dagens läge.

Bilen står kvar på uppfarten och om det beror på att jag svarar på alla mail och är 100% ärlig, eller om det beror på något annat, vet jag inte. Fast, det känns rätt skönt att den inte bytt adress, egentligen vill jag inte det. Jag tror jag kan lösa det ändå, man måste planera och prioritera helt enkelt. Med tanke på att jag nästintill bor i min bil måste jag ju trivas lika bra där som i en lägenhet, visst?

Fan, klockan bara sprang iväg! Typiskt! Nu blir jag sen med!

Bye!

Jag kände för att ta mig hit en stund..
Det är jobbigt nu. Det är väldigt jobbigt nu.
Jag känner för att vända mig om och stilla gå min väg för att aldrig nånsin komma igen.
Eller jo, komma vill jag igen..
Men jag vill komma till en plats som kan ge mig utrymme, en plats att tycka om och där jag kan finna harmoni.
Jag orkar inte med deras pekpinnar och höjda ögonbryn.
Låt mig vara och göra det som känns bra.
Jag önskar att ni fått leva mitt liv en dag.
Kan undra om ni drivit på mig lika mycket då?

Jag kräver inte att folk ska förstå mig, jag tror det är omöjligt.
Det är nog meningen att man ska vara i denna period av tankar och inre demoner.
Annars hade livet varit på tok för enkelt.

Gå inte din väg..
Det finns en spricka i allt – det är så ljuset kommer in.

Gud änna mig, vilken röra. Jag önskar mig en hjärna fri från tankar just nu. Det skulle varit skönt att gräva ner huvudet i en bunke jord ett tag och återvända när allt är färdigt. Låta andra ta mina beslut. Fan va nimt. Men har man slagit yxan i båten, får man ro den fan i land. Det är ju så. Det ska nog bli bra tillsist, jag har ju hela livet framför mig att lösa både det ena och det andra.

Det första problemet jag måste ta tag i är min bil. Jag vet att det bara är materiella ting, men det knyter sig ändå när jag pratar om den. Haha.. Jag älskar min bil. Suck. Men jag måste inse att jag inte kan lägga 5000:- i månaden på bensinkostnader. Ni vill inte veta hur mycket jag kört bilen sedan den kom i min ägo. Min kära bror gjorde en snabb uträkning på antalet mil jag kört under de månader jag haft den. Jag är redan uppe i lite över 30000:- för bara bensinen. Det är ju inte mänskligt!?

Så det var en trist ”sista-tvätt” idag innan bilen förevigades på foto och lades ut på blocket. Nu känns det vemodigt, men när skiten är såld kommer det vara en otrolig lättnad. Det kommer förändra min situation mycket.

Jag har tittat runt på mindre hus att hyra, alternativt en marklägenhet nu idag och det finns ju en hel del. Men jag är kräsen som fan och tillåter mig inte att bo hur som helst eller var som helst. Det ska vara på markplan, det är det viktigaste och helst inte mitt inne i civilisationen.

Sen har jag pratat med min veterinär idag som skrivit ut smärtlindring om Affe skulle behöva, samt planerat hur vi ska fortsätta vår kontakt. Hon är bra för hon vill ha en kontinuerlig kontakt med sina patienter. Det skapar ett starkt förtroende.

Vi simtränar en gång i veckan med mycket goda resultat. Affe blir större, medans jag blir fattigare. ;)  Hade pengarna gått till enbart simning, hade det inte varit några problem. Men det har blivit mer vana än ovana att handla ”det som är bäst på marknaden”. Haha.. Jag tycker allt låter skitbra varenda gång, och efter varenda jävla gång ligger jag med ångest som jag knappt överlever på natten. Det räcker att försörja 200 hästar med bensin, jag har hjärnspöken nog av det skälet.

Nu hoppas vi att allt löser sig till det bästa.
Och vilka beslut man än tar, så är nog dom besluten de enda rätta.

Kram..

Jag måste sluta tänka på det omöjliga, men det gör ont att inse att det betyder mer för mig än vad jag tror.