Sommar, framgång och en gnutta oro!

Ni tjatar så hemskt, så jag känner mig lite halvt tvungen att uppdatera. =) Varför ska det vara så svårt att hålla bloggen i liv och vad har hänt under dessa månader av skrivtorka?

Jag har tagit emot en omplaceringshund, en schabrador. Jag är strängeligen emot allt vad blandraser och tillverkning heter och skulle aldrig gynna en blandrasuppfödare, men detta var en annan sak. Jag kan inte blunda när djur far illa, sen får det vara vilken hybrid det vill. Denna hunden behövde akut omplaceras och jag hade möjlighet att öppna mina dörrar för henne. Efter en tids acklimatisering har vi nu sakta börjat träna och det finns bara ett ord att säga om henne, hon kommer bli en stjärna!

Jag har startat Affe i lydnadsklass 1 tre gånger och fått ett LP1. Jag är världens stoltaste matte! Tänk att vi tog oss ut på banan trots allt.. Nu ger vi oss in i tvåan med ännu bättre kontakt, ännu mer motivation och en sjuhelvetes vilja! Vi behövde detta och jag har bara en sak att säga er som fullständigt dömde ut min hund – den som spottar i smeten får igen det i kakan.

Sen har jag börjat spela med mitt gamla band Rock Bottom igen! Det känns förjävla bra! Dessvärre gick min underbara keyboard sönder – EN MÅNAD INNAN SPELNING PÅ HELGEÅFESTVALEN! Lyckat va?! Så jag hade panik som hette duga, men mitt underbara försäkringsbolag gick in och hjälpte mig, så nu står det en ny spelkamrat i mitt vardagsrum och jag är övertygad om att vi kommer ha jävligt kul ihop! Känner mig laddad och redo för underhållning!

Sen har vi varit på vår första semester med dottern och två hundar. Det var high life under hela resan, men vi hade det bra. =) För första gången i vuxen ålder fick jag umgås med min rara familj (mor, far, syskon, syskonbarn, svägerskor, svågrar, en kär kusin och hans familj m.m.) i ett par dagar utan en massa stress och jäkt. Det var kul! Dessvärre var semestern allt för kort och dottern vägrade bestämt att sova om nätterna.

Jag har blivit faster oxå! Putte och Lina har kommit till skott och resultatet blev en tösabit som ska heta Enya! =)

Sen har jag haft hjärtinfarkt med. Eller ja, det var nog inte hjärtinfarkt, men något var det! Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv och jag fick mig en rejäl tankeställare! Fy fan alltså! I en veckas tid stack det i bröstet och  hjärtslagen brände något djuriskt. Jag var övertygad om att jag skulle dö natten innan avresa till Öland. Hujedamej. Senare drabbades jag av en djurisk huvudvärk som vägrade ge sig och jag var tvungen att åka in och kolla upp vad som var fel. Då visade det sig att jag hade vätska precis ovanför ögonen, typ inne där nånstans och jag fick en jävla massa piller att knapra. Ett märkligt virus hade satt sig i min kropp och yttrade sig såhär. Scary. =// Nu mår jag bra igen och dödsångesten är ett minne blott.

Sen har jag något väldigt hemskt att berätta. Vår kära familjemedlem Saga har gått ur tiden, och vi saknar henne något hopplöst mycket. Hon fick troligen en hjärnblödning och det var förjävligt att se.  Min sista bild av henne och när hon fick hjärnblödningen är tragisk, men jag försöker tänka på allt gott vi fick tillsammans. Hon är och förblir alltid Donnan i huset!

Vi har påbörjat renoveringen av huset och tro mig – det är jobbigt som fanken! Ibland skulle jag kunna strypa allt vad människor heter och humöret svajar kraftigt! Det är inte alls kul att sitta i vardagsrummet framför datorn och upptäcka att luggen åker fram och tillbaks. Det blåser hejvilt rätt igenom huset! Eller historien om när man storstädat hela lyan, går och duschar, kommer ut och hela jävla huset är fullkomligt insmetat  av grus och sand. “Ring psyk någon!” – eller ge mig hundens koppel och ett lämpligt träd.
Men det kommer något gott ur allt (säger de som vet).

Jag ska börja läsa till hösten! Omvårdnadsutbildning med inriktning på akutsjukvård! Äntligen ska jag ta tag i mitt liv – 13 år senare än alla andra. Jag har blandade känslor inför att sätta mig vid skolbänken igen. Jag har blivit socialt invalidiserat på något vis. Men jag ska nog ro detta skepp i land, jag har ju liksom inget val.

Sen ska ju den lilla stjärnan skolas in på dagis i september och jag är så livrädd så det är fan inte sant! Men jag vet nog inte för vad? Är bara rädd för alla dessa förändringar som jagar ikapp mig nästa månad. Man hoppar in i en ny era liksom och jag känner mig långt ifrån redo för det! Hjälp! =//

Vad har mer hänt? Det händer saker i mitt liv varje dag och jag kan omöjligt komma ihåg allt. Undra om jag börjar bli senildement? Äsch, i så fall hade jag väl glömt det lika fort igen misstänker jag.

Sådär ja! Det var en kort uppdatering om vad som händer här! Ha det fint folk! =)

En av våra vinster, denna i Olofström. =)

Min underbara Sonja..

Vår första vinst i Hörby. :)

Snyggingen. =)

Min tredje och sista tävling i lydnadsklass 1 på Kristianstad BK. =)

Sen har vi ju självklart besökt Sweden Rock en kväll. =)

Sen har vi då mannen i mitt liv! Han mår bra och ser ut att hänga med ett bra tag till!