Jopp, jopp..

Ännu en helg har passerat, det har varit en helg i goda vänners lag och i fredags var det återigen en stor fest, men denna gången var det en gemensam vän som stod för kalaset. Egentligen finns det nog en hel del att skriva om den kvällen, men dessvärre sviker minnet kraftigt. Det jag minns klart och tydligt var att vi åkte taxi från Kristianstad och hem och jag hoppade av där de andra hoppade av, dvs ett par kilometer hemifrån. Kan inte förklara hur jag tänkte riktigt men är mig själv rätt tacksam för att jag inte åkte vidare ensam med den där mannen. Med sandalerna i ena handen och den gigantiska väskan i andra, promenerade jag (försökte i alla fall) en lång bit hem i spöregn. Väl hemma (vilket var otroligt egentligen) försökte jag få upp ytterörren. Efter att ha försökt i en kvart (detta är en vild gissning) gav jag upp och la mig raklång på yttertrappan. Där sov jag sött en stund. Undra vad grannarna tror.. =S Haha.. Efter min tupplur vaknade jag till liv (dyngsur) och gav mig på den knepiga uppgiften igen - att få in nyckeln i dörren för andra gången. Jag lyckades.

Väl inne somnade jag med Affe tätt intill. Måntro vilka ”pappakänslor” han måste hyst till mig denna natt. Han lämnade mig inte en gång och han låg så nära mig att jag knappt fick luft.

Det är inte lätt att tro att man kan hänga med i Puttes och hans vänners takt. Aldrig mer säger jag. Det var det grövsta. Fy fan!

I övrigt har det varit en lyckad och glädjerik helg om man bortser från lördagsnatten. För 120.e gången har det haglat förnedrande och kränkande anklagelser både på sms och röstsamtal. Det har gått så pass långt nu att jag överväger att byta nummer. Det ska väl inte vara meningen? Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till.. Varför kan man inte acceptera att saker och ting inte höll i evighet? Varför måste man smutskasta, kränka och terrorisera? Tror man att alla dessa mess, samtal och röstinspelningar skulle få en att vilja gå tillbaka? Vad tjänar det till att ljuga och komma med förjävliga anklagelser?

Jag är riktigt trött på det nu, och jag är inte ensam.

Nu ska jag simma Affe och rensa ut skallen från allt negativt, det suger energi som fan.

Jag ville gå vidare, jag hade ett mål och jag lät mig inte hindras.

 

Bye..