Tooooooomgång..

Tomgång va det ja. Jag gillar inte att vänta på obestämd tid. =) Men i väntans tider hinner jag nog ratta ner några rader.

Så kom ännu en torsdag. Planerna för denna kvällen har varit delade, men jag väljer ännu en lugn kväll. Det finns annat mycket roligare att göra än att springa på stan och härja. Sedan ska vi inte glömma hur bra jag kommer må imorrrn när alla andra ligger och spyr och tuggar fragma. ;)

Det har blivit rätt mycket hundsim de senaste dagarna. Affe simmar varje dag, men jag har utökat passen rätt mycket de senaste gångerna. I nuläget simmar han aktivt i nästan femtio minuter och nu när matte också kan hoppa i plurret har vi lagt in lite serpentinträning. Men jag vet inte om det går så bra egentligen, men allt har en början. Något som stör mig som fan är att han är duktig på att simma ut och hämta apporterna, men nu ska han helt plötsligt släppa dem när han har ca tio meter kvar till land. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör, han släpper i vattnet och jag i min tur får gå ut och hämta pinnarna. Vilken tur att vattnet stigit i graderna annars hade träden runt strandängen varit rätt ”grenfattiga” vid detta laget. Jag kan för fan inte bryta av en gren för varje kast. Det hade blivit många hundra pinnar i veckan.

Vi påbörjade en lydnadskurs och gick fem gånger, men de sista tre gångerna var ren katastrof för våran del, det var min personliga uppfattning i alla fall. Affe håller troligtvis på att bli könsmogen och det finns inget så ”oviktigt” som lydnadsträning. Det spelade ingen roll hur jag gjorde, det blev bara skit av allt. Eftersom jag själv är jävligt grön inom lydnad så var detta rena mardrömmen för mig. Jag fick lite tips på vad och hur jag ska fortsätta träna här hemma, och det har gått bra. Så länge vi inte har tider att passa och känner press så fungerar det. Jag nöjer mig med att det fungerar, att det sedan inte är toppenbra spelar mindre roll för mig. Jag är inte ute efter tävling som det ser ut just nu.  Huvudsaken är att vi har roligt, och det har vi.

Affe har fått några nya vänner också! Vi har ”Stanleys Saga” i Lörby, ”Balkong-Babben” i Kristianstad, ”Englas sketfia Astrid” vid Norregård. Tre underbara krabater som satt sprätt på både matte och hund. Det är bra med vänner tycker Affe, även om det kan vara hårt att vara minst jämt.

”Balkong-Babben” är så stor att ett litet tassaswing kastar Affe många mil iväg – denna hund är inte medveten om sin storlek. Han är en riktigt snäll hund egentligen, faktiskt.

”Stanleys Saga” släpper fan inte in vem som helst på tomten och en liten spoling som Affe har svårt att ta sig in bakom murarna. Efter några veckor släppte hon lite på sitt kyliga ”jag”. Det är ett rivjärn ska ni tro.. Det kommer ett och annat varningshugg i luften emellanåt, men Affe har lärt sig att hålla avstånd. Det är säkrast om man vill ha öronen i behåll. Jag vet att de två kommer till att komma överens med tiden. De behöver tid och det finns all tid i världen. :)

Sen har vi”Englas sketfia Astrid”. En underbar och snäll dam. Astrid tog god hand om Affe på första dejten, detta var efter mitt turbulenta uppbrott på midsommarafton. Hon delade med sig av sina ben, hon ville ha Affe i sin säng och hon kunde inte låta bli Affe. Man såg att det var kärlek från första stund och jag kunde inte annat än och vara lycklig över min sons första stora kärlek. =)

Veckan har varit lugn i övrigt. Idag har jag och Putte legat på knäna och lukat rabatter. Fan vilken tråkig sysselsättning. Tur att man inte behöver göra det varje dag, då hade jag spytt. Att min syster och morsan brinner för sånt där är obegripligt. När jag blir stor ska jag ha en asfalterad trädgård. ;)

Jag har varit hos Johanna idag för att se hur den nya lägenheten såg ut. Det var kanonfint! Vi snackade lite skit och jag ville såklart visa henne min nya flöjt jag köpte på Markislagret idag för 15:-. Haha, men flöjten var nog inte riktigt som den skulle, för när jag skulle trycka in en grej jag antog skulle sitta på ett visst ställe gick flöjten i tre delar. Jag ska nog inte ha med flöjter att göra.

Efter detta tog jag och morsan ett byavarv och lyssnade på när Katti sjöng ”Sånt är livet” med Coma. Det var roligt att ta med morsan på ett raggarvarv i stora staden, vilket innebär två gator i från deras kvarter här i Bromölla. Vi såg bara en liten stund på uppträdena, men det var bra!

Senare kom Engla hit och drack kaffe och åt paj – jag åt så mycket paj att jag håller på att kräka av blotta tanken. *USCH* Vi hade en skitbra stund med massa prat och djupa diskussioner. Vi gick en runda med Affe och jag funderade länge på om/hur/när – jag skulle avslöja min lilla hemlighet. Efter promenaden tyckte jag det var dags att berätta vad jag hade på hjärtat, och hennes gensvar var bara utav det positiva.

Jag försöker verkligen ta mig tiden för de viktiga i mitt liv.

 Soffan väntar och Putte är försvunnen som vanligt. Är ju förbaskat mörkrädd. *Hjälp* Men jag hoppas jag hinner somna innan spökena vaknar. Jag vill inte vara här, eller jo, det vill jag självklart, men helst av allt hade jag velat vara någon annanstans.

Ha det fint alla..!

O jag saknar dig mycket..