Blandade känslor idag. Jag mår inget vidare, jag är besviken och arg men samtidigt lättad.. När allt håller på att störta samman är det förnuftigaste oftast att hålla sig lugn. Trots att jag i nuläget skulle kunna knäcka mig själv på mitten, så tar jag en sak i sänder. Det finns ingen mening att brusa upp och lägga all energi på ilska, ledsamhet och försvar. Jag måste ta mig igenom detta och göra det så bra jag kan.
Slut på krut, men det brukar gå att skrapa ihop lite till sista tändningen.
Jag är helt sjukt trött och illamående. Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom…
Vi sitter kanske inte i samma båt, men havet är detsamma..
Bye.
