Jag önskar att saker och ting hade sett annorlunda ut. Det är det enda jag kan tänka just nu.
Rockfestivalen är över och det känns bra. Än en gång måste jag säga att jag är glad att det bara är en gång om året. Söndagmorgon var fruktansvärd alltså och jag kunde knappt resa mig ur sängen. Som pricken över i startade första kurstillfället i tävlingslydnad klockan elva också. =S Jag var så trött och mörbultad att jag inte ens kunde gå en någorlunda rak gång. Haha! Men visst, vi överlevde utan några större problem.
Mer om kursen skriver jag när vi kommit igång lite, men jag har en positiv inställning till det även om jag inte kände mig riktigt redo för tävlingslydnad då jag stod där igår.
Igår eftermiddags låg jag pall i många timmar och tittade på tv, som jag ALDRIG gör i vanliga fall. Vad fan tror ni händer? Tvn är en sån där stor, platt grej ni vet, ynka ett år gammal. Plötsligt låter det som att någon ger rutan ett rejält knack och den stängs av. Vad nu? Jag orkade inte bry mig. Det spelar ju liksom ingen roll hur man gör, allt jag använder går i sönder. Är det inte bilar, kameror, datorer eller tvapparater, så är det något annat. Än en gång kom killen hem och jag fick ju förklara, jag hade ju inte gjort annat än och glott på den. Han provade på alla vis att få liv i fanskapet, men nej. Den ville inte leva mer helt enkelt.
Låt mig tänka.. Nä, jag har nog inte förstört mer de sista dagarna. Det skulle väl vara min lilla kropp i sådana fall. Jag förstår inte hur alkoholister pallar vara alkoholister.
Men det är mycket man inte förstår.
Jag kan inte förstå hur du kan göra så.
