Något sleten, något trött, men inget biter på en krigare!
Det var ett par dagar sedan jag skrev sist och jag har längtat efter någon minuts ledighet. Äntligen hittade jag en lucka i det späckade schemat.
Jag har jobbat hela helgen, men ändå haft tid över för skogspromenader med dogsen och några minuter med dragspelet, såklart. Jag har äntligen kommit på vart halvorna sitter och är stolt över min prestation! =) Övning ger färdighet! Dessvärre är min vänsterarm totalt oduglig i detta nu. Detta efter att ha hittat en låt som kallas ”Viggen” (vilket innebär EXTREM ÖVERKURS!) på youtube. Jag har en förmåga att hamna i djupa vatten, men har än så länge inte drunknat. *Tack och lov*. Vilken tur att man skaffade sig ett simborgarmärke som kid.
I morgon är det utbildning i Lund hela långa och soliga dagen. Konstigt som fan att lampan ständigt lyser när jag är upptagen. Vad vill vår herre mig? Det enda positiva i detta skulle i så fall vara att han skonar mig från hudcancer, det är ju ingen dum tanke trots allt.
Om ett par timmar är vi inne i juni, vilket direkt får mig att tänka och minnas min älskade gris, Heidi. Den 12 juni 2008, var nog den hemskaste dagen under mina 26 levnadsår. När två barn tog sig in till min tamma lilla gris och mördade henne brutalt med lie och kniv. Bilden av hur hon såg ut den kvällen jag hittade henne - kommer jag aldrig kunna sudda ut. Jag har än idag svårt att prata om det hon utsattes för. Mitt fina djur avled av mycket grovt djurplågeri, jag utsattes för den värsta mardröm en djurägare någonsin kan utsättas för.
Två veckor innan händelsen var jag och Åke i media runt om hela Sverige pga hans tvdebut i ett barnprogram. Två veckor efter är jag i tidningen igen, men då för att Heidi blir torterad till döds. Sinnessjukt. Jag tänker på händelsen ofta. Nä, usch, nu blev jag sorgsen.
Ha det bra alla.
Matte gjorde en rabatt, hämtade vackra stenar från gärdet och prydde jorden med porslinsfigurer. Jag tyckte det såg kul ut och ville självklart visa matte att jag också kan! Jag överraskade matte dagen efter och när hon kom ut på morgonen stod hon först och tittade på det med öppen mun, sedan gick hon in och smällde igen dörren. Jag tror hon blev så tagen av min hjälpsamhet att hon glömde ge mig godiset jag väntat på. =)
Honnafan!! :)