Suck, min första tanke när jag klev in på sidan och tryckte på ”add new” var: hur ska jag få med allt?
Det har hänt otroligt mycket under helgen. Men för att bloggen idag inte ska bli kilometervis lång – väljer jag att bara skriva om det allra viktigaste. Man måste ju begränsa sig. =)
Det har varit en kanon helg, mycket för att Affe äntligen fått in grejen med att simma. Det var operation sjösättning i lördags och efter det har jag ägnat större delen av helgen i Hällevik. Efter att ha gått ett par varv runt om i hamnen och på stranden hittade jag ett smultronställe för att få Affe mer intresserad av vattnet. Det var en bukt där det var vindstilla och det var så ljummet i vattnet att tom jag kunde gå ner. Jag apporterade och var säker på att lillgrabben skulle springa ut men vända efter att vattnet nått magen, men dra på trissor! Han simmade jävlari och ville inte sluta. Jag blev strålande glad över hans framsteg och passade på att utnyttja varje sekund och minut av hans intresse där, just då.
Efter denna utveckling har jag under helgen tränat mycket simning, gått mycket i sand och växlat med de vanliga och attraktiva skogspromenaderna. Man måste hitta en balans som är bra för Affe och det är svårt nu i början. Även om han behöver regelbunden träning till förutsättning för höften, måste han ändå ha ork och energi kvar för sina skogspromenader. Simning tröttar ut hans kropp rejält, men hans näsa jobbar ingenting. Jag måste få ordning och reda på alla tider som ska bokas, simning, sand och backträning samt kommande kurstider, så att allt inte smäller ihop på en dag. Ni vet ju hurdan jag är, planering är planering! Därmed basta.. =)
En tjej från Blekinge Hundsim ringde mig idag och efter att ha pratat med henne kände jag mig väl tillmods. Det har funnits betydligt sämre hundar som blivit superbra i sin rörlighet. Kruxet med Affe är dock att den ena höften är dålig, den andra är bra, vilket innebär att höften som är bra får smällen av höften som är dålig om man inte lär honom träna rätt. Precis som i hästarnas fall är det alltid de friska benen som blir sjukast i slutändan.
Nåväl, jag hade ett jävla flyt eftersom det tydligen är mycket populärt att simma sina hundar. Jag ringde hundsimmet redan i helgen och vid det laget var det knakfullt och nästintill omöjligt att fixa en plats nu till sommaren. De ska gå på semester om tre veckor och hålla stängt fram till september, så fram till dess var jag eventuellt tvungen att vänta till. Men skulle de få in ett återbud, var jag först på tur att komma in i rullning eftersom Affe är i en ålder då han är i behov av habilitering. Han är inte gammal och växer ett tag till och nu kan man fortfarande justera ledkulan snäppet närmare hålan.
Vilken röta jag hade idag då de ringde i eftermiddags. Redan i morgon fick jag tid och de erbjöd sig tom att hålla öppet en stund längre på onsdagkväll för att jag och Affe skulle bli riktigt inkörda på träningen vilket även blir en utbildning för mig i att träna hunden i vattnet på rätt sätt. Tjejen som ringde idag frågade mycket och var väldigt intresserad i allt kring Affe, våra mål och vad han gör idag. Det kändes bra att prata med henne och hennes frågor tydde bara på hur engagerade de är i varje individ. Jag tror jag har valt det allra bästa för min hund, och det känns bra, riktigt jävla bra. Vad det stora problemet är att jag har ett trettontimmarspass på jobbet på onsdag och det krockar rejält, men jag hoppas det löser sig. :S Jag har sänt iväg ett par mess i hopp om hjälp så att jag och Affe kommer iväg till simträningen.
Sedan ska vi inte tala om allt annat vi pratade om vad rör foder, fiskmjöl, glukosamin, Omega3 och ticket! (Ticket= ”Massa annat”.) Näsumska börjar sätta sina spår.
Det där om vad som är bäst och sämst, kommer alltid vara ovisst. Vissa djur svarar bättre på något, medans andra inte svarar på det överhuvudtaget. Det finns delade meningar om allt och jag är van efter att ha funnits med i hästvärlden i många år. Den ena hovslagaren var skit, medans den andra sa att han var bedårande. Det ena fodret gav en häst kolik, medans den gav grannens häst ett ”helt nytt liv”. Alltså, det där är svårt. Man måste välja det man själv tror och hoppas på.
I övrigt får jag väl säga att det varit en hektisk tid sedan förra inlägget. Jag har jobbat, tränat hund, jobbat, tränat hund.
Det har funnits tid för tankar.
Bara de tama fåglarna har en längtan.. De vilda flyger..
Rikskampen - Umeå. Tre tappra ting. ;)
