För det första vill jag bara säga att vi – rättare sagt eleverna från riksgymnasiet i Kristianstad- tog hem vinsten. Vilka otroliga ungdomar. Som de kämpat dessa dagar. Jag är stolt!
I sex dagar har jag levt tillsammans med sexton elever och ja, vad kan det vara (?) tolv assistenter och annan personal från riksgymnasiet cirka. Det var både glädjande och samtidigt sorgligt att komma hem efter ett uppdrag som detta. Jag har kommit både Emmi, all annan peronal väldigt nära, vilket har skjutsat vår relation ett par steg framåt. Det känns bra att komma till skolan nästa gång för efter denna resan känns jag som en av dem, och det känns jättebra. Jag har fått en mycket tightare kontakt med många utav eleverna och ser fram emot att träffa allihop igen.
Vi har haft en fantastisk vistelse med välplanerat boende och välplanerade rastplatser under resan upp och ner. Vi har skrattat så vi knappt fått luft vissa gånger och härjat som bara den på hotellen. Uppe på hotellet i Umeå lyckades jag förstöra ett av hotellets nyrenoverade toalett. Spolknappen satt på väggen och eftersom spolknappen denna kväll inte ville som jag ville tog jag i lite extra och lyckades trycka spolknappen genom kakel, isolering och gips. Reaktionen blev en blandning mellan ett förtvivlad gallskrik, ett hejdlöst skratt och en panikartad känsla över frågan ”vad fan gör vi nu!?” Hur skulle vi förklara detta!? Det som återstod av en förgylld spolknapp på den fint kaklade väggen var ett svart hål. Snyggt. Min första tanke var ”detta blir en dyr historia”. Jag sa till Emmi ”jag fixar de sista förberedelserna inför nattens arbete om du springer ner till receptionen och säger att knappen av en händelse råkade tryckas igenom väggen”. Denna supersnälla varelse gjorde konstigt nog detta och vi fick inga följder av min hårdhänta gärning. Händelsen på rum 805 spreds rätt snabbt bland elever och personal och vi har skrattat mycket åt detta.
På detta hotellet var hissarna konstruerade på så vis att ena gaveln var glasad. Detta innebar att man kunde se ut över hela Umeå när man kommit upp en bit. Jag var så himla rädd de första turerna och skrek av förskräckelse medans de andra i samma hiss fick hålla för öronen. Det var det värsta. Men jag hade inget annat val än att vänja mig och det gick bra tillsist. Efter ett tag visste alla att gallskriken – som kom titt som tätt - kom från Alex under en hisstur och inget annat.
Det har varit mycket arbete, oregelbunden sömn, vissa nätter ingen sömn alls och man har aldrig kunnat gå undan för någon timmes återhämtning, utan vi tre och tjugofem stycken till har levt upp på varandra i sex dagar. De två sista dagarna höll mitt tålamod på att gå förlorat efter att ha ställt in felaktiga inställningar på ett av Emmas hjälpmedel, jag glömde grejer, fick inte in i hjärnan vad som skulle göras (trots att det är saker jag gjort under fyra års tid) och det ringde i min mobil. Ja, det ringde jävlari och messen hopade sig ett efter ett om varför jag inte hörde av mig så som jag alltid gör. Ett tag var jag så nära på att ta tåget hem och trycka mobilen upp i rövarna på folket hemma. Detta och en och annan krämpa ledde till irritation, men vilket snabbt gick över som väl var. Det som var mest irriterande var att jag i bussen under hela resan upp och ner inte kunde sova en enda liten stund för att återhämta krafter och humör.
Men detta tillstånd varade som sagt inte länge. Att umgås med alla elever och peronal har gett mig otroligt mycket erfarenhet och jag är väldigt glad över mitt beslut att dra resan till Umeå i land. Vi fixade det och det visste jag att vi skulle göra.
Det finns mycket mer att skriva om, men jag orkar inte. Gick och la mig runt två idag för en stunds vila men vaknade på tok för många timmar senare. Men problemet är att jag fortfarande är jävligt grötig i hjärnan och seg i kroppen. Jag får uppdatera om livet hemma och med djuren i morgon, det finns en del att uppdatera om.
Ha det fint alla!
Hotellet i Umeå.
Jag och Fredrik (en av eleverna) hjälper Emma att hosta. Eftersom golvet var halt fick jag inget fäste och Fredde gjorde mig tjänsten att agera "stöd". Haha..
Hotellrummet på vår mellanövernattning i Upplandsväsby. Stort va? SKITTRÅNGT!
Emma och en annan elev som heter Filip. =)
De andra köpte dricka och godis under pauserna men Robin köpte en porrtidning. ;)
Janne och Magda (personal från Riksgymnasiet) var tvungna att se om det verkligen var sant att Robin kommit över denna form av lektyr.
Hotellet i Upplandsväsby hade en jacuzzi i källaren. Fast det var bara Emmi som tog tillfälle i akt och badade. =)
Hungriga och fortfarande hungriga när vi gick därifrån. Maten var inte god i Upplandsväsby. Blää!=S
En av våra första pauser på vägen upp. Glada och pigga! =)
Emmi.. =)
Ännu ett försök att hjälpa Emma, det slutade dock med att vi skrattade så att vi höll på att dö i stället.
Nja, det går ner, men det är knappt. ;)
