Ja, det är inte annat än att jag tyckt lite synd om mig själv igår. Vaknade och var sjuk och tyckte det mesta var pest och pina. Men det piggade upp att ta hunden till träningen och tänka på annat. =)
Idag vaknade jag och var lika sjuk, men jag tog mig igenom dagen, TROTS allt elände vi haft idag jag och E. =)
Jag och Emelie var i Olofström och handlade häromdan. Innan vi körde hem gick vi inom en Thai vagn och köpte något vi inte begrep betydelsen av, men eftersom alla andra tog det tänkte vi att det säkerligen skulle mätta våra magar. När vi efter en stunds väntan fått maten satte vi oss vid bordet bredvid vagnen och högg in. De första tuggorna gick bra, men efter typ 3 minuter tittade jag på Emelie och hon samtidigt på mig. På hennes ögon och minen att döma visste jag att hon tänkte likadant – det var starkt, det var SJUKT starkt!
”Emelie”, sa jag och hade munnen vidöppen i hopp om att det skulle fläkta min heta flabb. ”Ja”, sa hon och såg precis likadan ut. Jag tog ett djupt andetag och märkte att det brände ännu mer så jag andades ut lika snabbt igen och med de sista millilitrarna utandningsluft flämtade jag fram ”jag tror jag dör”. Emelie var vid detta laget tårögd och hennes läppar var illröda. ”Jag med, detta var sinnessjukt starkt!!”. Vi hyperventilerade, viftade med händerna framför ansiktena, satt med munnarna vidöppna och tårarna rann.
Detta var fruktansvärt. Det går liksom inte att förklara hur det var. Folket i kön till thaivagnen började skratta och tittade storögt på oss medans vi febrilt försökte få kontroll över situationen. Haha.. Vi sprang till hennes bil och andas med djupa och långa andetag. Vi måste sett ut som fågelholkar. Vi fick lite smått panik efter som hettan bara steg på läppar och tunga, så Emelie kom på den genuina iden att sätta på AC.n och rikta varsin fläkt in i respektive mun. GUD! VILKET HIMMELSKT PÅFUND! Jag trodde jag skulle dö i bilen. Vi kunde inte prata med varandra, vi bara satt och gapade in i varsin fläkt medans tårarna sprutade och läpparna höll på att spricka.
Det var mitt livs värsta minne av stark mat. Det var verkligen det starkaste jag ätit. Fy fan. Hur ser de små thaimänniskorna ut inut egentligen? Det mesta måste ju ha brunnit upp för fan?!
Shit pomfritt..
Imorrn blir det långrunda på berget med vovvarna. Det ser fröken fram emot. =)
Bättre ett fat kål med kärlek än en gödd oxe med hat.
Tjingeling!
Affe får pepping av matte. Från måndagens äventyr vid sjön.
Snyggt och spräcka byxan en mil hemifrån. Emelies hund Kay undrar vad fan jag pysslar med.
