Jag snoozade för länge i morse igen, men jag kom i tid. Problemet är bara att jag varken hann borsta igenom mitt härjade hår eller hitta något vettigt att ta på mig. Fy för fåglarna som jag ser ut. ;) Haha, jag som alltid tyckt att vi kan se anständiga ut när vi arbetar på skolan. Yeah right! =) Men jag lider ingen nöd av det, håller mig gömd här vid datorn.
Idag blir en knakfull dag igen. Jag slutar 15.30 och måste köra direkt upp till Näsum och köpa grismat, efter det hem och förbereda mat (slänga upp från frysen och sånt shit ni vet), ta ut hundarna och in med en maskin tvätt som jag glömde bort igår. Efter detta måste jag ner till Bromölla igen och ge Åke maten och fylla dunken med vatten. Upp till Näsum igen fixa färdigt middagen, äta snabbt som fan och sedan ut på långrunda med Emelie och hundarna. Fan, va hopakört det blir när man glömmer bort saker man har i dagplaneringen. Grismaten skulle jag köpt i fredags. Fattar inte vad som kom i mellan. Med närmare eftertanke har jag nog ett minne av att jag satt i telefon större delen av eftermiddagen. *Ajdå*. Illa, illa. ;)
Jag fick ett mess i morse att M slutar redan 12 idag. Man kan ju hoppas och önska att någon kanske påbörjat maten, så jag hinner ut innan det blir mörkt ikväll. Men jag tror inget, så blir jag heller inte besviken.
Jobbigt och ha allt ansvar inomhus nu när det är så fint väder. Jag har full förståelse för att båten (det stora intresset) måste vara klar till sjösättning, men det är jobbigt att ha hand om ett stort hus, två hundar, mat, tvätt, städning, handling, trädgård m.m, själv. Hade jag bara vetat att någon utav sysslorna ordnas, hade jag kunnat lägga lite mer energi på något annat. Jag hoppas denna perioden är övergående. Båda behöver/vill vara ute hela dagarna, men det är bara den ena som kan vara det fullt ut. ;( Varför ser inte karlar allt det där som måste göras? Och varför blir de sura och tvära när man försöker få dem att förstå? Att inte sätta in sin tallrik efter att ha fått maten serverad, är inte att inte ha tid. Det är ren jävla lathet.
Jag ser fram emot min lediga dag i morgon. Jag ska upp riktigt tidigt och röja i husets alla hörn. Ta en ordentlig genomgång av alla rum och veta att nu är det gjort. Slippa se skiten, slippa känslan känna att jag måste in i tid för att hinna få det gjort. Jag kan aldrig vara tacksam nog över mina lediga dagar. Efter storstädningen ska jag bege mig ut på berget och gå en lång runda. På kvällen är det träning på klubben.
Det kommer bli en kanondag i morgon, det känns så. =)
En resa på 100 mil startar med ett steg.
Take care!
