Vart fan tog löken vägen?

Det blev en tidig morgon idag igen. Syrran med barn skulle komma och hjälpa ”moster Alex” att plantera. Jag körde till affären tidigt och handlade frukost som heter duga. Något roligt och gott måste ju ungarna associera till när de ska hälsa på moster. Nu var kanske inte frukosten det jag allra främst tänkte på, utan i kylen stod en kladdkaka som vi (rättare sagt jag) glömde. När syrran säger ”moster Alex” hädanefter kommer de förmodligen tänka ”WOW!! prinskorv” – eftersom det var favoriten på frukostbordet i alla fall. ;)

Syrran har på alla vis försökt få upp mitt intresse för plantering och blommor och det går väl sådär. Dagen i dag var planerad för att sätta en lök som tydligen skulle bli en jättefin blomma där hon skulle lära mig hur man gör och hur man ska sköta det i framtiden. Vi skulle även sätta pumpfrön. Syrran har snackat rätt länge om löken hon hade med sig upp och har sett fram emot att komma hit för lite undervisning i plantering.

Vi gick ut och jag slet fram en spade och gjorde mig startklar. Syrran tittade märkligt på mig och sa ”du har typ inte en kratta?” och skrattade åt mina tafatta försök. Jag gick in i ladan igen och plockade fram allt jag antog användes i planteringssyfte. Syrran hittade en sleten kruka som löken skulle sättas i och medans hon fifflade ner saken i krukan, la över jord m.m, stod jag och tittade på. ”Nu måste du sätta in krukan där det är mörkt och svalt och inte glömma vattna. Det kommer bli en jättefin blomma, så gör du nu rätt så kommer den slå ut när det blir varmt”. Jag fick redan då lite ”moderskänslor” för den söta lilla löken och tänke tyst - den ska jag verkligen ta hand om. Det är ju min första planterade blomma! =)

När löken var i jorden gick vi sedan vidare och satte pumpfröna. Det där verkade rätt enkelt faktiskt. Syrran tryckte bara ner pekfingret, la ner ett frö och la jord över. Problemet blir väl att kolla efter dem och vattna och sånt, men det får hon påminna mig om. Jag tror nog att jag kan fixa det.

När vi väl var färdiga skulle vi då ta in löken som syrran omsorgsfullt bäddat ner med jord i krukan. ”Men VA FAN” hör jag syrran skrika. När jag vänder mig om står syrran med hakan ner i marken. Jag tittar först åt höger där jag möts av synen att krukan ligger omkullvällt och jorden är utspridd överallt. När jag tittar åt vänster ser jag att Clas frenetiskt ligger och tuggar på min fina lilla lök. ;( Jag blev uppriktigt sagt väldigt ledsen över min löks tragiska levnadsöde. Den hann för fan inte mer än ner i jorden förräns den grävdes upp igen och blev tuggad i små bitar. Min första fina lilla lök.. Jag tog upp kvarlevorna av den lilla löken, tittade sorgset på den och tänkte förlåt. Det var nog inte meningen att den skulle bo tillsammans med mig.

Det var morgonens händelser.

Affe är ovanligt hetsig och ivrig idag. Jag antar att han förväntar sig samma runda som igår, vilket jag även planerat, med några justeringar dock. Hundarna låg pall många timmar efter rundan igår. Senare ikväll blir det träning på klubben. Alltid lika roligt att träffa de andra och se vad som hänt på en vecka i deras träning. =)

 

Medelåldern är den tid då man är tillräckligt gammal för att veta vad man inte bör göra, men tillräckligt ung för att göra det ändå.

 

Kizz!

 

En allvarlig diskussion efter att ha ertappats med mattes nya sko i munnen.

Men matte är inte långsint. Nya skor och nya lökar finns i affären. =)