Så var även denna dagen över. =)

Ja, tack och lov för det. Andra gången jag bloggar idag, detta börjar gå över styr snart. Hahaha.. =)

Det har varit en händelserik och helt perfekt dag.

Träningen ikväll gick så jävla bra. Alltså, det gick sååå jävla bra! Snörbollen har verkligen gjort underverk. Det enda som var lite sisådär var att Affe tyckte då fan inte att det var kul att ligga några längre stunder när matte stod en bit bort med snörbollen i fickan. ”Syns det när jag kryper?” såg man på långa vägar att han tänkte när jag (mitt jävla nöt) inte löste honom i tid. Jag MÅSTE vara duktigare på att lösa honom från mina kommandon innan det misslyckas. Principen är densamma när vi tränar våra unghästar. Vi måste avbryta när det går som bäst, vilket jag aldrig hade några problem med då. Fick jag över hästen över ett hinder, ville jag klart hoppa tio till i ren glädje för att vi lyckats, men där var det lätt att se när det var dags att bryta. Av någon anledning har jag så himlans bråttom nu. Jag om någon skulle nog behöva ett bett i flabben och någon som kan hålla i tyglarna.

Aja, det var nog allt för idag. Har fortfarande inte kunnat släppa min stackars menlösa löks öde. ;( Jävla honnafan.

Dilemmat är att vi hatar förändringar, samtidigt som vi älskar dem. Det vi vill är att saker och ting ska förbli som de är men ändå bättre.

 

"Jag lovar att ALDRIG mer äta upp dina lökar, smyga upp i sängen om nätterna, springa iväg och inte komma tillbaka, smutsa ner den nya inredningen i bilen, gömma Affes ben, äta upp ditt godis, äta upp Affes mat, eller sticka när jag så snällt faktiskt får gå lös ibland. Kan jag få en godis nu?