Ibland kan jag bli riktigt kokt på dessa fyrhjulade påhitt. De senaste månaderna har mitt liv bestått av ett ex antal bilhändelser. För att bara nämna några:
855.an fick ett flipp och gasade hejvilt av sig självt. Minns ni när jag jag skrev om den händelsen? Då jag med dödsångest och panik stampade på bromsen, försökte styra OCH samtidigt letade fram mobilen för att ringa farsan. Han svarade och jag skrek ”BILEN KÖR AV SIG SJÄLV! VAD I HELVETE SKA JAG GÖRA. HJÄLP!?”
Minns ni svaret jag fick av min finska och väldigt snälla far? För jag glömmer då aldrig det. Efter ett par sekunders tystnad säger han lugnt och fint ”kör den till närmsta värmegarage.”
Det där har han fått höra genom bägge grytlocken vill jag lova.
Men den storyn känner vi ju alla till. Jag sitter här och skriver vilket betyder att jag överlevde det som sanningsenligt kunde blivit en säker död.
Några veckor innan denna händelse gjorde samma bil en annan grej. Vi stod i en korsning och skulle köra ut, men jävelskapet stannade mitt i korsning och skuttade runt värre än en häst på grönbete. Argsinta pensionärer hytte med nävarna och jag skämdes som en tok! Det snackades om tändstiften och trasiga kablar. Jag tror på ett liv i allt dött, helt klart.
Efter denna lilla händelse bestämde jag mig för att köra lånebilen av Volvo (en ny V70) i stället. Vad hände? Jo, efter att jag matat grisen och ska hoppa in i bilen igen upptäcker jag en spricka större än denna värld och hela mitt liv rasade, kändes det som. Det var ju långt ifrån min bil. Varför jag alltid?
Någon vecka efter detta körde jag samma bil. Jag hade kräksjuka och influensan och med bilen på tomgång sprang jag som snabbast ut för att ge grisen mat. Det bör tilläggas att väskan med telefon, nycklar, m.m, lämnades kvar i bilen. Vad händer? Jo, en Jack Russel vid namn Clas, hoppar fram genom hundgallret, trycker på låsknappen och står och tittar glatt när matte närmar sig. Jag trodde jag skulle dö när jag insåg vad som hade hänt. Där stod jag med 39 graders feber och spyfärdig och kunde inte göra ETT SKIT. Telefon, nycklar o all annan skit var ju inlåst! Bilen var igång och jag blockerade vägen. Clas lekte latjolajban och tyckte det var skitkul att sitta i förarsätet. I det läget skulle jag kunna slå en knut på honnafan. Detta löste sig genom att jag fick springa till närmsta granne och ringa polisen som hänvisade mig till låssmedar. Antagligen smittade jag ner den stackars grannen med kräksjuka, men jag sa inget. *OJDÅ*.
Hunden kostade mig 1400 spänn den dagen.
Efter denna lilla händelse gjorde jag slag i saken och köpte mig en Volvo XC70. Jag lät 8.55 vara kvar. En av anledningarna är att jag förmodligen hade fått betala för att få någon att köpa den.
Jag hade varit ute och tränat hundarna och satte mig i nya bilen för att köra hem. När jag ska öppna bagageluckan är den låst. Jag donar, trycker på unlock och lock, men inget händer. Hundarna fick tas ut genom gallret och ut genom bakdörrarna. Låset försöker lagas och lagas, men det går helt enkelt inte. Ett evigt kämpade resulterade i att bringaren rann över och vissa blev kanske något hårdhäntare än vanligt. Inredningen i luckan slits olyckligtvis sönder och jag hade ångest – ÅNGEST så in i helvete för min nya, fina bil.
Efter ett par veckor lagas det äntligen. Men ångesten över luckan lever kvar. Jag hade för fan bara haft bilen en vecka och hade redan en trasig inredning. Det lägger sig nog med tiden.
Nu i veckan skulle jag köra den gamle häcken. Som vanligt var jag stressad eftersom jag snoozar en timme efter att alarmet ringt – något jag ABSOLUT måste sluta med. Jag letar bilnycklar som en jubelidiot men inser att de måste sitta i bilen. Jag springer ut snabbare än blixten och ser att de sitter i. *JIPPIE* – nu kunde jag andas ut. Jag rycker i handtaget men får inget gensvar. ”Vad fan är det nu då!?” Det gick alltså inte att öppna bilen. På något märkligt sett har den alltså låst sig själv. Efter ett hejdundrade ramaskri och ett tålamod som nu sett sina bästa dagar, var jag på vippen till böl.
Detta händer bara mig.
Dessa händelser trodde jag att jag hade förträngt, men efter att ha fått försäkringen på de båda idag, kan man inte annat än förbannas över dessa fyrhjulade idioter.
Men det finns alltid något gott i allt ont, jag fick något att skriva om även denna dag.
Undra om det blir 15 grader varmt och VÅR imorrn eller 10 minus och VINTER?
Jag blir knäckt på klimatet. Jag MÅSTE börja sopsortera, helt klart.
Tjingeling Badring!
Jag & bilar. Det ser inte stabilt ut.
