.. gör mig smått tokig när man inte har möjlighet att ta del av det. Fast det är rätt kallt. Hoppas graderna stigit när jag slutar i eftermiddag.
Det har inte blivit så mycket bloggande på några dagar. Jag har haft rätt mycket att göra både med hundarna, sysslorna hemma, Åke, jobbet m.m. Det känns som att jag vill öppna en ventil och få ur mig saker som i nuläget är jobbigt att bära runt på, men det är saker jag måste ta itu med på egen hand.
I skolan i måndags pratade jag med en lärare om arbete, framtid och drömmar. Min dröm har alltid varit att arbeta med djur. Vägen dit är lång, svår och nästintill omöjlig om man inte är skapt för att läsa. Jag har svårt för matte och engelska vilket är a och o i det långa loppet. Man ska ha toppbetyg i kärnämnena om man ska ha en chans att söka som veterinär exempelvis. Jag ser redan där mina begränsningar. Sedan ska vi inte tala om alla andra ämnen som kräver toppbetyg, hur ska jag någonsin kunna ha en chans?
Läraren sa något till mig som jag tänkt på mycket. Han frågade varför jag inte fokuserade på möjligheterna i stället för att ställa in mig på begränsningarna. Jag har enbart sett mina begränsningar i allt jag gör eller ska göra. Varför gör man det? Jag har så himla lätt att ge andra styrka och strävan efter ett mål som i deras ögon ses som orimligt. Varför ger jag mig själv inte samma självförtroende och kraft?
Märkligt.
Jag är inte ledsen för saker jag gjort eller saker jag ska göra.
Jag är ledsen för saker jag inte gjorde och saker jag förmodligen inte kommer göra.
Ha det fint alla..
