Det känns som att inget kan bli bättre nu, och det skrämde mig lika fort som jag skrev det. Jag tar tillbaks det, visst kan saker och ting alltid bli bättre. Jag tror det i alla fall, men just nu känns allt så jävla bra.
Det har varit en tuff vecka på många sätt. Jag har haft så mycket att göra att jag inte hunnit med allt, och är illa om man heter Alexandra Ericsson. Oavsett vad och hur mycket som står på schemat så hinner jag alltid med allt. Men jag har inte gjort det denna veckan. Är det ett gott eller ont tecken kan man fråga sig? Att man undermedvetet kanske prioriterar bort mindre viktiga saker för att orka och hinna med det absolut viktigaste och att framförallt må bra. Men jag vet att det inte är så, för i mitt liv prioriterar jag inte bort något annat än mig själv. Jag övar och har övat i cirka två år på att ta vara på mig själv och på att prioritera mitt välbefinnande, men det går inget vidare. Men jag mår inte dåligt. Jag mår faktiskt jättebra.
Lite av det jag inte hunnit denna veckan har Mange fixat till mig idag och jag är tacksam för det. När jag säger ”tack”, glor han alltid lika förvånat på mig och frågar varför jag säger så. Men jag är inte van vid att få hjälp. Mycket för att jag sällan ber om det. Jag är en sådan människa som önskar att andra kan se om jag behöver hjälp och i sin tur erbjuda sig. Jag vet att jag själv är bra på just den biten och jag erbjuder mig ofta om jag ser att det kör ihop sig för en annan. Jag gör det för att jag vet hur svårt det kan vara att få ur sig de där orden. Jag hatar att be om hjälp.
Men så kan vi vända på det också.
Samma sak, problem eller vad vi nu ska kalla det har jag med att säga nej. Ber någon mig om en tjänst och jag vet att att det egentligen inte finns tid, lust, vilja eller möjlighet, så gör jag det ändå. Man vill vara alla tillhands och tillags. Jag vet inte hur många gånger jag har prioriterat bort viktiga och betydelsefulla saker för att hjälpa någon annan. Jag vet inte hur många gånger jag mått riktigt dåligt för att jag gör saker min kropp, min hjärna och mitt hjärta inte är konstruerat för.
Ibland känner jag att många tar mig som ett självklart och säkert kort i situationer som triggar mig till bristningsgränsen. =(
//A
