Morrontrött!

Klockan ringde som fan i vanlig ordning i morse. Mange var på mig om att jag skulle stiga upp och jag blev fett irriterad över att han inte bara kunde låta mig va. Naturligtvis vill jag inte det egentligen eftersom jag MÅSTE upp, men när man är så jävla trött blir man ju irriterad på allt. Jag somnade om typ fem gånger och varje gång vaknade jag av att han hojtade till och puttade på mig. ”UPP MED DIG NU,” sa han och jag svarade ”Va fan? Är inte du trött om morgnarna kanske?” Jag fick ett jävligt klokt och bra svar tillbaka. ”Jo, men det du gör är farligt.”  Det fick mig en tankeställare. Vissa dagtidspass är en fara för mitt liv för att  jag har så svårt att ta mig upp på morgonen. Det slutar med att jag kommer upp i sista minuten och ligger i 170 km/h på en 90 väg med risk för vilt. Det är skog på båda sidorna och det har skett många viltolyckor på just den vägen, men det skrämmer mig inte 06.45 på morgonen. Jag måste verkligen skärpa mig. På kvällarna när jag är vaken och skärpt är jag jävligt försiktig på den vägen, eller lite mindre galen i alla fall.  Nä, jag måste skärpa mig. Jag skulle kanske bytt ut några dagtidspass. Känns som att det skulle förlänga mitt liv med några år, eventuellt.

Idag är jag röksugen som fan. Jag hatar den där känslan av att vilja gå ut med kaffe och en cigg. Sitta och fundera över allt och ingenting och njuta av det ”lugn” en Level Light ger en. Jag saknar det så mycket, men är ändå stolt över mina prestationer. Det är riktigt svårt att förklara hur det känns att vänja sig av vanan, det är hopplöst. Bland de värsta sakerna som finns.  Det är hela femton dagar idag som jag stolt kan konstatera att jag varit rökfri, men jag är farligt nära stupet, riktigt nära. Men jag måste fan hålla mig kvar! Jag har blivit bortbjuden på lördag och skulle så gärna vilja gå dit, men det kan sabba allt jag slitit hårt för dessa veckor. Alla vet vi att alkoholen är ett sinnesförändrande medel. Hur gärna man än vill, så går det INTE att låta bli att röka om man festat. Det är där 90% av alla ”rökfria rökare” åker dit igen. Jag är rädd för att jag måste tacka nej till festen på lördag, men jag är inte färdigfunderad än. Skulle det bli för jobbigt är det ju egentligen inte värre än att jag går hem.  Jag vill detta så himla mycket och jag knäcker mig själv på mitten om jag inte klarar det denna gången.

Annars är allt bra. Jag jobbar och sitter och skrattar med Emma. Jag skrämde precis livet ur hennes bror då han inte kan hålla sina händer i styr från hennes godisskål. Efter att ha hört Emma gnälla på honom ett tag utan resultat fick jag slutligen nog. Jag tog ett skitdjupt andetag och skrek i högan sky ”GEEE FAAAN I EMMAS GOOOODISKÅÅÅÅL!”  Jag såg att han fick upp en godisbit men han hoppade till så jag trodde han skulle slå huvudet i taket, släppte godisen jävligt snabbt och sprang ut från rummet. Hahaha! Den pojken har alltid sagt ”Du är som min syster. Jag är så glad att du är Emmas assistent.”  Undra om han fortfarande tycker det? *SVÄLJER HÖGT*.

Vad sleten jag är idag. Det är knappt jag vågar köra hem för fan. Ser ut som kom och hjälp mig att dö, håret går inte att borsta och jag slängde på mig det första jag såg i morse. Eftersom jag aldrig tänder när jag går upp och klär på mig är det alltid lika kul att komma till jobbet och se hur fan man ser ut egentligen. Men mitt hår är nog mitt största problem just nu. Jag kan alltså inte kamma ut det! Det blir tjocka, avlånga knutor och jag liknar inte längre Ted Gärdestad. Min nuvarande Look a Like är numera Henke Larsson när han hade sina afroflätor.

Jag diskuterade mitt ”hårproblem” med Emma idag och där fick jag då fan inget medhåll. ”Kammar man bara håret en gång i veckan så får man ju nästan skylla sig själv om man får knutor.”  Jo, så sa den snälla, rara lilla Emma minsann! Men lyssna nu här fröken Jönsson och alla andra som tycker hon har rätt. Eftersom mitt hår lockar sig efter duschen har min plan varit att spara på borstandet och köra på den naturliga looken. Detta har funkat en hel vecka fram till igår när jag tyckte det var dags för en genomborstning.

Så.. Problemet kvarstår. Jag vet inte hur jag ska lösa detta riktigt, men löser sig det gör det ju alltid. Synd att det inte är lika lätt för knutorna att lösa sig som det var för prillan igår. Sugit. Ja, ett jävla skit helt enkelt!

Vilket humör jag fick!? Blää!

Hejdå.