Det har stått stilla i mitt liv sedan jag lämnade F. Djuren, husen, jobbet och allt annat har tagit all min tid och tankeverksamhet. Jag har inte haft något annat val än att skjuta på allt det jobbiga som hör till en separation och försöka ta en dag i taget.
Jag tycker det är jobbigt när jag tänker på allt som ska göras, men jag kan ändå andas ut och vara tacksam över att jag var förnuftig nog att gå därifrån i tid.
Det är nyår och jag ser inget annat alternativ än att sitta hemma själv och finnas där för djuren. Mamma har två skotträdda hundar som behöver mig under tolv slaget och självklart kommer jag göra allt jag kan för att underlätta deras panik och rädsla.
Ett nytt år, en ny tid. 2008 har varit ett kaotiskt år med många tårar, men det har funnits ljusa tidpunkter också. Jag kan man glädje och med sorg blicka tillbaka och försöka ta lärdom av allt jag hemskt nog var tvungen att gå igenom. Den värsta händelsen i hela mitt liv inträffade den 12 juni 2008 och det kommer jag bära med mig resten av mitt liv. Jag kommer aldrig någonsin glömma bilden av henne, min älskade gris som två barn mördade så brutalt och besinningslöst. När jag tänker på den händelsen kan jag än idag känna lukten som låg tung över hennes hage denna dagen. Lukten av död och min hårresande känsla av förskräckelse, fruktan och tomhet. I vanliga fall hade hon en grön och blomstrande hage hon gick runt och bökade i, men denna dagen möttes jag av ett kalhygge som var nerskvätt av blod och tillhyggen var spridna överallt. Usch, det är verkligen något jag vill glömma och radera, dessvärre kan jag aldrig göra det.
Men trots allt detta gav mig 2008 ändå lycka och glädje tillsist…
Jag har hittat min ljuspunkt, min bästa vän, min trogna följeslagare.
Min älskade hund Affe.
Ett riktigt Gott Nytt År på er alla.
