Var inne och läste lite hos mor och skrattade så jag höll på att dö. Detta vill jag dela med mig av.
”Jag har ju varit på bio oxå och titta på James Pond. Det var säkert en jättebra film hi hi…..Vi satt på rad 2 
det ska man inte göra har jag lärt mig. Ögonen gick värre än att jag varit på en tennis match. Filmen började med en biljakt..det enda jag såg var en stor bagagelucka!! men jag fick mina popcorn……det blir DVD när den kommit ut.”
Ha ha.. Hon e ju bara för rolig den. Min pappa härstammar från Finland och blandar ihop B och P samt K och G i talspråket. Några exempel på detta är att en grind blir en krind, bäst blir päst, blommor blir plommor, kullerbytta blir gullerpytta. Ha ha.. Ja, vi har mobbat honom en hel del under årens lopp, men han tycker det är minst lika roligt själv vet jag.
Jag visste att det skulle bli mycket jobb med en valp.
Jag och min mamma sliter som djur för att få Affe rumsren och det går framåt, men med ytterst små marginaler. Mamma tröstar med att han fortfarande bara är bebis, vilket ger en lugnande effekt visserligen, men fy vad jag har varit irriterad de sista dagarna. Affe har fått för sig att INTE skita ute (trots att han i många dagar varit flitig med det). Men icke. Där kan jag stå och vänta på domedagen, för han ska inte skita ute. När vi sedan kommer in springer han rätt bort till mattan och gör sig startklar för skit. När jag tar honom, springer ner (IGEN) och släpper honom på gräset, springer han DIREKT bort till porten igen. Jag väntar, fryser och får bända upp ögonlocken (nu pratar vi om 05.30 på morgonen), men inget händer. Jag går upp igen, släpper ner honom och han går då in till sovrummet och slår sig till ro. När jag gör detsamma (och när han tror jag sover) smyger han sakta, sakta ut till tvrummet, gör sig startklar och…. Men NÄ! Där kommer jag igen och springer ner med honom utan skor, utan jacka i bara pyjamas och släpper honom på gräset. Efter en tids väntan och förfrusna fötter, skiter han äntligen. Jag öste beröm över honom och vi sprang in och uppför trapporna. Men vad nu? Efter första trappan försvann han plötsligt och jag glodde ner. Då satt han o sket utanför grannens dörr i trappuppgången. Fan va genant! I panik sprang jag ner och tog honom, men sprang upp med honom till lägenheten! Va fan tog det åt mig? Trött och lamslagen förmodligen för det var ju ut han skulle naturligtvis! Jag kastade in hunden, sprang och tog papper och torkade snabbt som fan! Jag var helt slut när jag kom in och LÄNGTADE efter lugn o ro! Men den längtan skulle förbli ännu längre, för när jag kom in i lägenheten hade han så klart sketit färdigt på mattan. Så där stod vi, jag och Affe. Han glodde på skiten och sedan på mig och viftade på svansen. Jag glodde på skiten och sedan på honom och trodde jag skulle börja böla. Ha ha..
Detta var bara en av alla gånger.
Det är mycket jobb. Tacka vet jag att jag har min mor som säkerligen är lika sleten som jag efter denna pärsen. Ha ha..
Tack o lov för att valpstadiet inte vara livet ut.
Nu ska jag än en gång ut och frysa en stund.
Ha det alla. =)
