Dåligt humör.

Allt började igår kväll.

När du tränar en hund till att bli rumsren så måste du kunna räkna ut när hunden ska kissa för att få träningen så effektiv som möjligt. En hund ska givetvis ha fri tillgång till vatten, men det är svårt att träna ”rumsrenhet” om den springer i vattenskålen titt som tätt. När skålen är framme kissar hunden i tid och otid och det är svårare att få den rumsren. Det gäller att man som matte observerar varje tillfälle han dricker och tar ut honom INNAN olyckan är skedd. Då blir det tillsist naturligt för honom att göra sina behov ute istället för inne. Eller tar man upp vattenskålen då och då så man har full koll på läget och vet att det inte kommer kissas på en timme, då skålen inte är tillgänglig. Det finns ingen anledning att ha vattnet framme under nattetid till en valp. 

Jag hade satt upp maten och vattnet sent igår för att inte Affe skulle springa och dricka och äta i brist på annat, halvtimmen innan läggdags. Jag satte mig i soffan och hade full kontroll på läget. Fille var i köket och busade lite med Affe vilket innebär att jag måste ta ut honom när de lekt färdigt för att Affe ska få kissa av sig efter leken. Att Fille skulle göra det är nog ingen större risk. Jag gick ut efter deras lek denna råkalla kväll och Affe kissade väldigt snabbt och sprang in igen. Han fick beröm och jag visste att detta var sista kissturen för ikväll. Tack och lov. Jag gjorde mig redo för sängen när jag plötslig känner igen ljudet av en drickande hund. Jag ropade på Fille och frågade var det var som lät.

- Affe dricker, svarade han.
- Hur fan går det till? Jag satte ju upp skålen?
- Ehm, jag tog ner den.
-Din dumme fan! Fattar du inte vad det innebär? Har jag tagit upp skålarna så är det av en anledning!

Fille förstod genast att jag blev förbannad. Jag har en logisk tanke bakom allt jag gör med Affe och hatar när andra sätter käppar i hjulet för min träning. Det är tufft att vara matte och kämpa som ett djur när andra gör precis tvärtom det jag gör! Nu var klockan mycket och jag visste att jag ÄN EN GÅNG ska ut i det råkalla vädret. Fille tog Affe med sig upp i sängen och jag tänkte för mig själv att han kan gå och klä på sig overallen i stället och kissa Affe när det är dags. Men det är ingen risk. Jag hade nog inte vågat släppa ut Fille med hunden själv ändå. Fille är den typiska ”Oj, han råkade bli överkörd”.  Jag hann inte mer än tänka tanken att ta på mig kläderna igen då Affe satt i sängen och kissade. Jag blev VANSINNIG, fast på Fille!

”Där ser du! Detta är konsekvenserna för att jag inte får träna min hund i fred!” 

Jag somnade arg, vaknade arg. För på golvet nedanför sängen hade Affe kissat vilket även detta var en följd av vattenhistorien igår kväll. Faktiskt torkade Fille upp det denna gången, en eloge till honom. Fille stack och jobbade och jag tog ut Affe på en morgon tur för att senare kunna sitta i lugn och ro en halvtimme när Affe sov gott.

Så vaknar han och jag tar ut honom. Men det kom varken kiss eller ”baja”. Jag stod länge och väntade och sprang runt som en blådåre och frös som en stucken gris. Men nä, han ville inte. Jag gick in igen lämnade Affe ”obevakad” under 20 minuter.  När jag var färdig upptäcker jag till min fasa att han sketit ner tvrumsmattan, köksmattan och golvet. Hur fan lyckas man? Tävlade han mot sig själv på något vis, vilken matta man kunde skita mest på? Jävla ungjävel rent ut sagt! För min del fanns det inget annat och göra mer än att lägga mig på knäna och torka. Jag var så arg och besviken! Så duktig han varit de sista dagarna och sedan gör han så här?

Precis innan vi skulle gå ville han upp i sängen och kela medans jag satt på sängkanten och letade efter den andra strumpan. Jag tog upp honom och pussade på honom. ”Inte kan du väl göra matte så besviken? Visst var det en olyckshändelse?”. Ja, men visst var det så. Jag måste räkna med en och annan olycka trots hans framsteg. Han är trots allt bara en bebis. Jag klappade honom och fortsatte leta efter min strumpa. Men så blev det plötsligt oroväckande tyst bak min rygg och jag vände huvudet om.

 ”AFFE! Jag kör snart till psyk och lägger in mig själv!”

 

Där satt han, ongafan, och pissade på mitt nybäddade påslakan.