Emelie!

Tack för att du finns och för att du är min underbara vän…!

Tooooooomgång..

Tomgång va det ja. Jag gillar inte att vänta på obestämd tid. =) Men i väntans tider hinner jag nog ratta ner några rader.

Så kom ännu en torsdag. Planerna för denna kvällen har varit delade, men jag väljer ännu en lugn kväll. Det finns annat mycket roligare att göra än att springa på stan och härja. Sedan ska vi inte glömma hur bra jag kommer må imorrrn när alla andra ligger och spyr och tuggar fragma. ;)

Det har blivit rätt mycket hundsim de senaste dagarna. Affe simmar varje dag, men jag har utökat passen rätt mycket de senaste gångerna. I nuläget simmar han aktivt i nästan femtio minuter och nu när matte också kan hoppa i plurret har vi lagt in lite serpentinträning. Men jag vet inte om det går så bra egentligen, men allt har en början. Något som stör mig som fan är att han är duktig på att simma ut och hämta apporterna, men nu ska han helt plötsligt släppa dem när han har ca tio meter kvar till land. Det spelar ingen roll vad jag säger eller gör, han släpper i vattnet och jag i min tur får gå ut och hämta pinnarna. Vilken tur att vattnet stigit i graderna annars hade träden runt strandängen varit rätt “grenfattiga” vid detta laget. Jag kan för fan inte bryta av en gren för varje kast. Det hade blivit många hundra pinnar i veckan.

Vi påbörjade en lydnadskurs och gick fem gånger, men de sista tre gångerna var ren katastrof för våran del, det var min personliga uppfattning i alla fall. Affe håller troligtvis på att bli könsmogen och det finns inget så “oviktigt” som lydnadsträning. Det spelade ingen roll hur jag gjorde, det blev bara skit av allt. Eftersom jag själv är jävligt grön inom lydnad så var detta rena mardrömmen för mig. Jag fick lite tips på vad och hur jag ska fortsätta träna här hemma, och det har gått bra. Så länge vi inte har tider att passa och känner press så fungerar det. Jag nöjer mig med att det fungerar, att det sedan inte är toppenbra spelar mindre roll för mig. Jag är inte ute efter tävling som det ser ut just nu.  Huvudsaken är att vi har roligt, och det har vi.

Affe har fått några nya vänner också! Vi har “Stanleys Saga” i Lörby, “Balkong-Babben” i Kristianstad, ”Englas sketfia Astrid” vid Norregård. Tre underbara krabater som satt sprätt på både matte och hund. Det är bra med vänner tycker Affe, även om det kan vara hårt att vara minst jämt.

“Balkong-Babben” är så stor att ett litet tassaswing kastar Affe många mil iväg – denna hund är inte medveten om sin storlek. Han är en riktigt snäll hund egentligen, faktiskt.

“Stanleys Saga” släpper fan inte in vem som helst på tomten och en liten spoling som Affe har svårt att ta sig in bakom murarna. Efter några veckor släppte hon lite på sitt kyliga “jag”. Det är ett rivjärn ska ni tro.. Det kommer ett och annat varningshugg i luften emellanåt, men Affe har lärt sig att hålla avstånd. Det är säkrast om man vill ha öronen i behåll. Jag vet att de två kommer till att komma överens med tiden. De behöver tid och det finns all tid i världen. :)

Sen har vi”Englas sketfia Astrid”. En underbar och snäll dam. Astrid tog god hand om Affe på första dejten, detta var efter mitt turbulenta uppbrott på midsommarafton. Hon delade med sig av sina ben, hon ville ha Affe i sin säng och hon kunde inte låta bli Affe. Man såg att det var kärlek från första stund och jag kunde inte annat än och vara lycklig över min sons första stora kärlek. =)

Veckan har varit lugn i övrigt. Idag har jag och Putte legat på knäna och lukat rabatter. Fan vilken tråkig sysselsättning. Tur att man inte behöver göra det varje dag, då hade jag spytt. Att min syster och morsan brinner för sånt där är obegripligt. När jag blir stor ska jag ha en asfalterad trädgård. ;)

Jag har varit hos Johanna idag för att se hur den nya lägenheten såg ut. Det var kanonfint! Vi snackade lite skit och jag ville såklart visa henne min nya flöjt jag köpte på Markislagret idag för 15:-. Haha, men flöjten var nog inte riktigt som den skulle, för när jag skulle trycka in en grej jag antog skulle sitta på ett visst ställe gick flöjten i tre delar. Jag ska nog inte ha med flöjter att göra.

Efter detta tog jag och morsan ett byavarv och lyssnade på när Katti sjöng “Sånt är livet” med Coma. Det var roligt att ta med morsan på ett raggarvarv i stora staden, vilket innebär två gator i från deras kvarter här i Bromölla. Vi såg bara en liten stund på uppträdena, men det var bra!

Senare kom Engla hit och drack kaffe och åt paj – jag åt så mycket paj att jag håller på att kräka av blotta tanken. *USCH* Vi hade en skitbra stund med massa prat och djupa diskussioner. Vi gick en runda med Affe och jag funderade länge på om/hur/när – jag skulle avslöja min lilla hemlighet. Efter promenaden tyckte jag det var dags att berätta vad jag hade på hjärtat, och hennes gensvar var bara utav det positiva.

Jag försöker verkligen ta mig tiden för de viktiga i mitt liv.

 Soffan väntar och Putte är försvunnen som vanligt. Är ju förbaskat mörkrädd. *Hjälp* Men jag hoppas jag hinner somna innan spökena vaknar. Jag vill inte vara här, eller jo, det vill jag självklart, men helst av allt hade jag velat vara någon annanstans.

Ha det fint alla..!

O jag saknar dig mycket..

Underbara helg..

Vilken strålande helg jag haft. Jag har umgåtts med massor av vänner, varit i Sölvesborg och härjat och njutit av det fina vädret. Jolie, Puttes ex, har varit här hela helgen och vår nystart känns jättebra. Efter en rejäl infektion (systrar och brödrar emellan) behövdes ett break. Jag är jätteglad för att man kan släppa det gamla och gå vidare.

Min absolut bästa vän “Hohner” (munspelet) har varit med mig hela helgen. Fast, ”Hohner” är inte lika vacker som för tre veckor sedan när hon kom in i mitt liv. Jag är rätt slapphänt har jag förstått vilket resulterat i att “Hohner” är rejält repad och skadad på sina ställen, rätt många ställen faktiskt. *ÅNGEST* Men jag har bestämt mig för att köpa några stycken munspel till och se “Hohner” som min vän in i döden. “Hohner” – mitt första övningsobjekt som ett par veckor senare kunde titulera sig som mitt superavröjda munspel. “Hohner” blir den som följer med på fest medans de andra stannar hemma.

Det har hänt lite tråkiga saker också givetvis, det kan ju aldrig flyta på riktigt. Men jag ser en ände på det också. Allt går att lösa om man bara ger sig fan på det.

 

Nu ska jag iväg och jobba..!

Sköt om er!
Tänker på dig!

 

Min bror och jag och två andra vänner. Vem är med på bild om inte vår allas, älskade "Hohner".

Sann kärlek kan inte döljas..

Det finns så mycket att skriva om och någonstans och nångång måste jag börja. Man får ta lite i taget. =)

Det har varit en kaotisk tillvaro den senaste tiden. Ett avslut har lett till trassliga och rent av sjuka konsekvenser. Jag har mitt förstånd att tacka för att jag fortfarande går med flaggan i topp. Sköter man sina kort enligt “normerna”, har man ingenting att ångra.

 I detta läget tar jag händelserna med lugn – så länge jag håller mig till förnuft och princip och följer mitt hjärta, kan jag gå med huvudet högt. Sitter jag och tänker på ALLT blir jag inte ens förbannad. Jag undrar vad som gett mig detta tålamod och denna tolerans över alla ord och anklagelser som haglat över mig den senaste tiden. Kanske är det så att man ska vara tacksam över de erfarenheter man bär med sig i ryggsäcken trots allt? Även om det är upplevelser jag önskar jag inte gått igenom, tror jag ändå att de händelserna format mig till den jag är idag. Det finns nog de som önskar att jag vore det “rivjärn” jag en gång varit genom denna härvan.

Något som förvånar mig en aning är att jag tycker det är konstigt att man kan vräka ur sig både det ena och det andra i stridens hetta. Man behöver inte hata, man kan tycka mindre om. Det har en väldigt klok och fin människa lärt mig för bara ett litet tag sedan. :)  

Kvällen igår tillbringades med min kära Emelie och andra goda vänner i Sölvesborg. Jag hade skitroligt och är så glad över att ha träffat så mycket vettigt folk den senaste tiden. Personer som kommit att betyda mycket för mig på många sätt. Emelie och jag hade en heldag med start på marknaden i Sölvesborg klockan nio på morgonen, sedan drog vi vidare med bikinis och hundar till en sjö där vi badade och simtränade Affe. Efter detta kom vi på den genialiska iden´ att dricka några öl och umgås resten av kvällen. Det blev en superlyckad kväll med massor av skratt. Det finns bara en Emelie alltså..! =)

Idag har jag umgåtts hela kvällen med min nyfunna vän, Engla, som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Engla och jag fick en väldigt komplicerad och märklig start, men på något sätt tog vi oss förbi den. Jag är så jävla glad över all hjälp och backup denna människa tillfört mig. När jag tänker på Engla hade jag kunnat tokskratta på studs. Hon har så lätt för skratt och har vi väl börjat finns det inget slut! Hon är suverän.. =) Jag gillar henne skarpt! Fast idag försökte hon övertala mig att gå på Lasse Stefanz i morgonkväll. Ett påfund som inte alls gick hem hos mig. Hahaha..! Men vem vet egentligen, det är så mycket som förändrats den senaste tiden så det förvånar mig inte och jag står och kasar på dansgolvet imorgon. Usch, nej fy fan. Du Engla, mycket kan man lura mig till, men det där kommer nog ingen lyckas med. ;)

Jag har hjälpt en kollega/vän att flytta också idag. Snacka om värmeslag! Trodde jag skulle förvandlas till något i flytande form. Det var det värsta. Jag ska aldrig flytta i tryckande värme. Men i vilket fall, hon har lyckats ragga upp en sjukt fin lägenhet och det måste kännas skönt för henne att ha kommit i ordning med allt idag. Det kommer bli riktigt bra! När det är min tur att röra på mig vet jag absolut vem jag ska ringa. ;)

Fan va klockan springer iväg, hon är ju redan halv ett för tusan. Men det är skönt att skriva av sig lite, även om det finns så mycket kvar att ventilera om.

Putte jobbar natt, så det är rätt ensamt här just nu, men även om det är jobbigt tror jag ändå att detta är bra för mig. Det finns något jag saknar oerhört, men samtidigt vet jag att oavsett saknad och längtan, finns det där. 

Nej, om man skulle ta och avsluta så att man är pigg och på hugget i morgon. Det väntas en höjdar helg med nära och kära! Det ser fröken fram emot!

Nu ska jag lyxa till natten med en varm macka, hundmys och förbannat mycket glädje över allt och alla ni som finns i mitt liv. Framåt ska det, framåt går det!

Ha det goooooodie alla!

Motgångar får vissa människor att bryta samman, andra att överträffa sig själva.

Tack för att du finns mamma..

 

Och du, tänk att jag gjorde det..

 

Bye..

Soooooooliga dagen!

Känns som att det var längesen jag var här, men det är det nog inte. =)

Då var det äntligen semester och jag har njutit av varenda minut. Saker och ting börjar rätta till sig i den lilla kroppen. Det har varit jobbigt, men det känns bättre nu..

Nä, lydnadskurs nu. Hoppas det går bättre ikväll.. :)

 

Bye..

Det är nära..!

Torsdag.. En arbetsdag kvar sedan ska jag ta vara på min efterlängtade semester.

Skulle kunna skriva en hel roman egentligen, men det får vänta..

Dagen har varit riktigt bra faktiskt. Jag har hunnit med allt jag har planerat och jag har varit på bra humör. Säkert av en sådan enkel anledning som att jag haft en bra natt.

Det var en märklig dag igår, men det lättade under kvällen.
Tänk vad en kram och ett par kloka ord kan göra..

Bye..

 

En bild från gårdagens gärningar. Jag tänkte kasta Emma i poolen. ;)

 

……

Det är kallt här inne.. Putte har satt igång någon jävlar kylarfläkt i huset, vilket innebär att jag sitter med raggsockar och tjocktröja på när det i själva verket är 27 grader varmt ute. Vi får se om jag hinner skriva allt jag vill innan fingrarna förfryser och vittrar sönder.

Det är en jobbig dag idag. Jag har panik inombords och vet inte vart jag ska ta vägen. Vad jag än gör eller vart jag än kör, känns det tungt, oroligt och konstigt. Körde hem till mamma, stod i köket och bara kände efter. Inte ens där fick jag ro. Det är något som jagar mig, det är jobbigt.

Jag måste bort härifrån nu.. Kanske köra till en vän eller bara köra en stund. Lyssna på något bra i bilen, rensa ut det som gör ont, bekanta mig med det som känns bra, det jag vet är bra. Försöka komma till insikt att det som händer, händer av en anledning, försöka se ett ljus i en lång tunnel. Lämna gamla erfarenheter bakom mig, våga lita på mig själv och det mitt hjärta säger till mig.

Jag har fungerat som en robot de sista fem dagarna. Allt har skett med en sån jävla fart att det har inte funnits tid till något annat. Jag har vetat vad som måste göras och jag har fått undan allt. 

Idag känns det att det skett större förändringar, något jag inte haft möjlighet att känna under dessa dagar. Jag är hos min bror – vilket jag är ytterst tacksam för. Grejorna står huller om buller i ett av hans alla rum, den röda bilen är såld *skönt* men det känns märkligt ändå. Skulder, bilpapper, lån och mycket annat är ordnat. Det ska kännas lättare nu och det gör det med närmare eftertanke, men det tar tid att vänja sig.

Det väntas 4 veckors semester med start nästa vecka. För första gången i mitt liv kan jag känna att det verkligen är nödvändigt.

Jag vet att det kommer kännas bättre snart.
Jag vet att det är tungt, men aldrig så tungt att man inte fixar det.

Kram..

Meningen…

Blandade känslor idag. Jag mår inget vidare, jag är besviken och arg men samtidigt lättad.. När allt håller på att störta samman är det förnuftigaste oftast att hålla sig lugn. Trots att jag i nuläget skulle kunna knäcka mig själv på mitten, så tar jag en sak i sänder. Det finns ingen mening att brusa upp och lägga all energi på ilska, ledsamhet och försvar. Jag måste ta mig igenom detta och göra det så bra jag kan.

 

Slut på krut, men det brukar gå att skrapa ihop lite till sista tändningen.

Jag är helt sjukt trött och illamående. Ju större motstånd vi stöter på, desto mer energi utvecklar vi för att ta oss igenom…

Vi sitter kanske inte i samma båt, men havet är detsamma..

Bye.

“Hur fan gick detta till?”

Ja, det kan man fråga sig. Vakna i ett spindelnät och va rädd like never before, prata i sömne och få skäll. Ja, jag drömde givetvis, men fan vad konstigt.

Det har varit en händelserik dag! Jobbat och dragit mitt strå till stacken, tränat hunden i lydnad två timmar (vilket faktiskt gick skitbra idag), simtränat 15 minuter, varit hos Åke och slagits järnet med en geting som var riktigt efterbliven!  Har man något “äckligt” hängandes i hälarna på krogen bruka en snyting hjälpa bra. Denna geting fick en snyting med en 20 liters dunk, men trots min ilskna insats var helvetet lika efterhängsen.

Jag fick panik, Åke fick panik, getingen fick panik. Det skulle ni sett – rena cirkusshowen i Grödby. Getingen fick dängen för andra gången och skickades iväg åt ett håll, jag sprang (gallskrikandes) åt ett annat och Åke snubblade nöffandes efter MIG såklart! Haha. Vet ni vad? Jag började nästan gråta. Ja, jag gråter sällan, men nu var det nära. Jag fruktar getingar över allt annat men inte nog med det, bara tanken på att snubbla och få en galt på 300 kilo över mig, är inte heller roligt.

Men sagan om de “tre panikslagna” slutade nog rätt bra ändå. Jag antar att getingen störtade strax efter andra dunkadängen, jag kom över ellinan överlevandes och Åke återgick till sin pellets. Det är jävligt och vara bonde! *Nyper mig i armen – jo, jag lever jävlar*

 

Mycket som händer och sker..

Jag blir skogstokig!

Om det är förnuftet som formar människan, så är det känslan som leder henne.
Den verkliga resan består inte i att söka efter nya vyer, utan att se med nya ögon.

 

 

“Lida alla helvetes krav…”

Så klokt och så sant. Dessvärre mindre roligt.

Det har varit en späckad dag i vanlig ordning. Hunden har fått sin träning, jag har arbetat mina timmar och jag har hunnit ta del av soooooolen för en gångs skull! Det skulle bli sämre väder i morgon, men det gör inget, för jag har fått min “soldos” för en hel vecka talar mina axlar för. *Aj, det hettar rätt bra*.

Igår var jag hos veterinären med Affe – han fick sin andra anabolaspruta – och fan vad glad jag blev när veterinären gav mig så mycket hopp om hans framtid. Det lönar sig att inte ge upp. Jag har lovat både mig själv och honom att vi fixar detta. Min hund ska inte dö i armarna på mig för att han föddes med en dålig höft som kan bli bra av mycket träning. Det får vara jobbigt och stressigt vissa dagar, men inget hade varit jobbigare den dagen han hade varit tvungen att tas bort pga höftfelet och att man innerst inne hade vetat att man kunde gjort mer. Aldrig i livet. Den dagen får inte komma.

Jag har köpt en flytväst till honom som sitter bra, men inte skitbra. Jag inbillar mig att bogen trycks ner och bakdelen trycks upp. Jag studerar honom när han simmar och jag tycker det ser ut som att han har svårt att hålla huvudet över vattenytan. Jag trodde det berodde på att flytvästen satt för långt fram i nacken, men så var det inte. Jag ska köpa en annan modell för att se om det gör skillnad. Det ska ju kännas bra för gossen! Det kan ju inte vara vidare kul att dränka sig själv för att matte tvingat på honom en flytväst som är rent oduglig. Han måste ju känna sig trygg bland hajar och stuffs som finns där ute. ;)

Det har hänt rätt mycket i mitt lilla liv på sistone. Det har inhandlats ett munspel som används flitigt kan jag säga! Fan vilken rolig sak när man kommit i underfund med hur det fungerar. Ljuvligt.. :) Dragspelet har fått vila eftersom min vänsterarm snart är större än Magnus Samuelssons. När datorn gick sönder blev det mindre av allt vad musik heter eftersom jag hittar min inspiration här. Men nu..! Nu fungerar skitet igen! =)

Det är midsommar på fredag och enligt prognosen ska det bli dåligt väder. Blir vi förvånade? Satans regn, helt enkelt. Men i nuläget bör vi vara vana. Jag ska spela för några småbarn är det planerat och det vill vi ju inte göra i regnet. Men vad gör man inte för de stora och förväntansfulla blå..

Nä, mina tankar är utspridda på så mycket annat än bloggandet just nu..

Längtan är beviset på att det vi längtar efter faktiskt  finns..
Jag längtar, jag längtar så himla mycket..

 

Bye..